Oj då. De gick fortfarande att öppna upp bloggen. Hade totalt glömt bort att ja hade den här. De var min käre make som snubblade över den då han satt å "lekte" vid datorn...

Verkligen inte igår ja skrev, de är över 1 år sen.... hm. Mycket har hänt. Bytt jobb å trivs super bra med mina Allmoge kamrater. Bättre tider å jag slipper gå i dvala över nattarbete. Det existerar inte för min del nu   

Får väl ta mig i kragen å uppdatera lite mer än en gång om året.

Nu nalkas min lille bebis treårsdag, hur kom vi dit??? han föddes ju nyss...

Lisa å Arvid växer så det knakar och med det även deras humör. Detta har vi sett prov på de senaste dagarna då sonen skulle ha penicilin. Men mer om detta kommer senare. Nu ska ja dra en cigg med maken min och sen ner i bingen. I morgon väntar heldag på jobbet och en arbetshelg

"nya jobbet"

Så har man gjort 5 pass på det ny/gammla jobbet. Börjat inne på avdelningen. Att gå från öppen till låst avdelning innebär verkligen att tänkaom. Låst över allt och lite till. Ibland håller man på att bli tokig av alla dörrar som måste låsas upp hela tiden.

Men som helhet trivs jag väll rätt ok. Ingen riktigt brevidgång, men även om jag blev lovad det så hade jag väll inga större förhoppningar om att det skulle inträffa. Men hitills har varken personal eller pat. skällt ut mig så några offantliga misstag har jag väll inte hunnit göra ännu.

Fått besked att jag är ledig på julafton och det känns skönt, ska fira med en stor julagrogg på självaste dagen och invänta tomten.Men tänk om han inte kommer fram p.g.a all snö. Flygen ställs ju in, kan tomten flyga ändå??? han har ju ingen digital utrustning, men klarar Rudolf den stora utmaningen att leda de andra renarna genom snön??

Claes har varit på orotpeden och deet visade sig att han har tre små broskbitar inne i höften samt en liten "krok" som orsakar smärtan och känslan av att det hakar upp sig. Så det blir operation och 6 veckor då han inte får stödja på benet. Det innebär att Claes kommer att behöva ett par Valium per dag och jag en burk.... Så nu får vi planera livet ytterligare, kommer inte kunna jobba kvällar under de 6 veckorna och inte fulla dagpass, dagis stänger innan jag slutar. Så jag blir nog poppis hos chefen   

Nä hädags att skriva handlalistan och klara av det efter jobbet imorgon. Vill helst slippa dra med mig barnen till afffären....

Tisdag 7 December

I dag har det varit avslutning på Lisas gympa, så i dagåkte vi hela familjen. Så roligt att se henne. Först är hon blyg och gör ingenting och så måste man springa med henne. Efter en stund måste man springa med för att hon inte ska mangla omkull barnen som är framför henne. Då är det bara undan eller väck som gäller.

Under avslutningen blev alla barnen uppropade och fick ställa sig på "prispallen" sen fick de diplom följt av lite fika. Lisa är så glad över sitt "plåm" och höll det själv hela vägen hem.

Under förmiddagen passade Lisa och jag på att göra Ischoklad medan Arvid sov,det kändes lugnast så. Räcker med två små händer att hålla koll på när det gäller varma saker. Men tydligen kände lilleman detta på sig för när vi efter middagen skulle plocka in i diskmaskinen försökte Arvid sätta kockkniven i Lisas fot... Han har så långa armar, lyckades bakom Claes rygg nå kniven i diskhon och tappar den så den ställer sig med spetsen ner i mattan precis brevid Lisas fot. Jag hör bara Claes svära en ramsa med mycket orolig röst. Den damens skyddsänglar måste snart gå in i väggen...

Imorgon bär det av till mormor för barnen, mamma ska sova lite på fm innan hon jobbar natt och dagis är stängt. Vilken otrolig tur man har som har en mamma som jag. Ställer upp i vått och torrt, ibland måste man säga till henne att inte alltid säga att det går bra. Vet att hon älskar att ha dem, men jag vet också att det tar hårt på hennes kropp. Visst nu börjar Arvid bli större, men att ha en 3-åring och en som snart är 2, det tar på krafterna både psykiskt och fysiskt.

Bara 2 nätter kvar. Ser äntligen ett slut på detta och det behöver jag. I natt har jag tydligen snarkat somen karl och tagit upp hela sängen. Claes hittade jag i morse på soffan. Ja inte bara p.g.a mig, men jag var nog en bidragande orsak   men, men säger jag, hämnden är ljuv, de va ju inte jag som slängde min vigselring på en snöig parkering dagen innan årsdagen  

Äntligen måndag

Undrar hur många som har denkänslan. De flesta brukar säga uschmåndag igen. Men efter att ha jobbat natt hela helgen ser jag nu framemot en helledig dag i morgon och sen är det bara två nätter kvar tills jag börjar gå dag/kväll igen. Ska bli skönt, men lite pirrigt är det. Ska börja på ny avdelning. Ska gå från öppna former till låsta, gäller att ställa om tänket i arbetet rejält nu.

Lyckades sova hela 3½ timme efter tio timmars nattarbete =( vet inte om ja ska skratta eller gråta över denna ofantliga sömnbrist jag lider av. Men det var bara att inse att sova får jag göra en annan dag.

Min lilla sessa och alla hennes turer

Eftermiddagen innebar att hämta mina små godingar på dagis och sen ytterligare ett läkarbesök för Lisa. I dag var det återbesök för att se hur astma medicinerna fungerar och peppar, peppar ta i trä, så har de lindrat hennes hostningar på natten och i natt har hon fått sova hela natten =)

Förra veckan var vi på ögon Lisa och jag, det bestämdes att vi avvaktar med operation till hösten nästa år. Visst var det en svängning, har hela tiden fått höra att hon bör opereras så fort hon blir 3 år. Nu fick vi träffa läkaren som ska göra operationen och han ville vänta till hösten. Dels för att hennes syn inte har försämrats och dels för att Lisa ska förstå innebörden mer. Dessutom kanske det räcker med en operation per öga om vi avvaktar eftersom de hinner få fler syntester på henne att utgå ifrån.

Numera är hon ju sammarbetsvillig, men så har det inte alltid varit. Men vem kan klandra henne, ett litet barn som inte förstår fullt ut vad som ska ske och känner av föräldrarnas oro. Nu är vi mer säkra och vet vad somväntar vid varje besök, sen skadade det ju inte att sommartomten slog en signal och utlovade en dockvagn till damen.

Äntligen börjar remisserna på väggen tunnas ut, Claes har återbesök den 9/12 för att få veta vad röntgen av höften visade. Sen finns här inte en remiss till i huset, känns så skönt. Högen har kännts oändlig sen i våras. Kanske lite julefrid äntligen kan sprida sig här. Ja de hänger bara på om jag får ledigt i jul, annars känns det som om julen kan bli tråkig i år och vem vill jobba julafton när man har små barn man hellre är hemma hos!

Ja då var man bloggare också....

Idag har vi varit hos farfar och firat hans födelsedag. Snart dags att åka till jobbet för att göra helgens sista natt pass. Sen har jag bara två kvar innan det blir dag och kvällsturer. Det ska bli så skönt att slippa jobba natt varje pass.

Vi får väll se hur flitig jag kommer vara med detta, det kanske inte blir något av det alls. Den som lever får se...